Parti 13. J.S. Morrison–J.R. Capablanca
Ruy Lopez. New York, 1918. Resultat 0-1.
New York, 1918. Vit: J.S. Morrison. Svart: J.R. Capablanca.
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 d6 4.Sc3 Ld7 5.d4 exd4 6.Sxd4 g6.
I denna försvarsform mot Ruy Lopez är utvecklingen av kungslöparen via g7 enligt min mening av stor betydelse. Löparen på g7 utövar ett starkt tryck längs den långa diagonalen. Samtidigt har ställningen med löparen och bönderna framför kungen, när denne väl har rockerat, en stor försvarsstyrka. I denna utvecklingsform utövar alltså löparen, kan man säga, sin största möjliga kraft. (Jämför denna not med den i partiet Capablanca–Burn, San Sebastián 1911, parti 7.)
7.Sf3 Lg7 8.Lg5 Sf6.
Naturligtvis inte 8...Sge7 på grund av 9.Sd5. Alternativet hade varit ...f6, följt av ...Sge7, men i denna ställning är det att föredra att ha springaren på f6.
9.Dd2 h6 10.Lh4.
Ett omdömesfel. Vit vill hålla springaren bunden, men det var viktigare att hindra svart från att rockera omedelbart. 10.Lf4 hade åstadkommit detta.
10...O-O 11.O-O-O.
Djärvt spel, men återigen felaktigt omdöme, om han inte avsåg att spela på vinst eller förlust och kasta all försiktighet över bord. Den svarta löparen på g7 blir en mycket kraftfull angreppspjäs. Den strategiska uppställningen av de svarta pjäserna är nu vida överlägsen vits, och därför blir det svart som tar offensiven.
11...Te8 12.The1.
Vit ville behålla damtornet på den öppna linjen och för därför över sitt andra torn till centrum för att försvara e-bonden, som svart hotade att vinna genom ...g5, följt av ...Sxe4.
12...g5.
Nu när kungstornet står i centrum kan svart säkert gå fram, eftersom vit för att angripa på kungsflygeln skulle behöva flytta sina torn, vilket han inte kan göra så länge svart upprätthåller trycket i centrum.
13.Lg3 Sh5.
Öppnar löparens väg, så att den nu verkar längs den långa diagonalen, och förhindrar samtidigt e5, som skulle besvaras med ...Sxg3 och, efter återtagningen, ...Sxe5 osv., med bondevinst.
14.Sd5 a6.
Svart driver bort löparen för att lösa bindningen av sina pjäser och kunna manövrera fritt.
15.Ld3 Le6.
Förbereder stormningen. Svarts pjäser börjar rikta sig mot kungsställningen.
16.c3.
Med det senaste draget spärrar vit inte bara svarts kungslöpare, utan han siktar också på att placera sin löpare på b1 och sin dam på c2 och sedan gå fram med e-bonden för att ge schack på h7.
16...f5.
Inleder ett angrepp som det inte finns något svar på, och som har till yttersta mål att antingen vinna vits damlöpare eller stänga ute den från spelet. (Jämför detta parti med partiet Winter–Capablanca, Hastings.)
17.h4 f4.
Löparen är nu ur spel. Vit gör naturligtvis ett våldsamt motangrepp mot den till synes utsatta svarta kungsställningen och erbjuder, med mycket gott omdöme, till och med löparen.
18.hxg5 hxg5.
Att slå löparen vore farligt, om inte rentav dåligt, medan textdraget uppnår svarts mål, som är att sätta löparen ur spel.
19.Th1 Lf7 20.Kb1.
Detta drag förlorar otvivelaktigt tid. Eftersom han förr eller senare skulle bli tvungen att dra tillbaka löparen till h2 kunde han lika gärna ha gjort det omedelbart. Det är dock tveksamt om vit i detta skede av partiet alls kunde rädda sig.
20...Se5 21.Sxe5 Txe5.
Det var svårt att avgöra hur jag skulle återta. Jag tog med tornet för att ha det förberett för ett eventuellt angrepp mot kungen.
22.Lh2 Sf6.
Nu när den vita löparen har drivits tillbaka vill svart bli av med vits starkt placerade springare på d5, som spärrar angreppet från löparen på f7. Man kan säga att springaren på d5 är nyckeln till vits försvar.
23.g3.
Vit strävar inte bara efter att få spel för sin löpare, utan vill också bryta upp svarts bönder för att kunna göra ett motangrepp. Alternativet hade varit 23.Sxf6+ Dxf6, och svart skulle hota ...Ta5 och även ...De6. Eleven bör lägga märke till att svarts svaghet i allt detta är att han spelar utan sitt damtorn. Det är detta som gör det möjligt för vit att hålla ut längre.
23...Sxe4 24.Lxe4 Txe4 25.gxf4 c6.
26.Se3.
26.Sb4 var alternativet, men vit kunde i vilket fall som helst inte stå emot angreppet. Jag överlåter åt läsaren att själv arbeta ut detta, eftersom varianterna är så talrika att de skulle ta för mycket utrymme.
26...Da5 27.c4 Dxd2 28.Txd2 gxf4 29.Sg4 Lg6.
Detta tvingar kungen till hörnet, där han hamnar i ett mattnät.
30.Ka1 Tae8.
Nu kommer äntligen damtornet in i spelet, och snart är striden över.
31.a3.
Om 31.Txd6 Te1+ 32.Td1 T8e2.
31...Te1+ 32.Txe1 Txe1+ 33.Ka2 Lf7 34.Kb3 d5.
Det snabbaste sättet att avsluta partiet.
35.Lxf4 dxc4+ 36.Kb4 c3 37.bxc3 Te4+ 38.c4 Txc4+ 39.Ka5 Txf4 40.Td8+ Kh7 41.Td7 Le6, och vit gav upp.
Ett mycket livligt parti.