Parti 3. D. Janowski–J.R. Capablanca

Oregelbundet försvar. Havanna, 1913. Resultat 1-0.

Havanna, 1913. Vit: D. Janowski. Svart: J.R. Capablanca.

1.d4 Sf6 2.Sf3 d6 3.Lg5 Sbd7 4.e3 e5 5.Sc3 c6 6.Ld3 Le7 7.De2 Da5 8.O-O Sf8 9.Tfd1 Lg4.

Äntligen är svart på väg att nå full utveckling. Tanken med denna oregelbundna öppning är främst att tvinga vit att klara sig på egen hand. När partiet spelades var detta försvarssystem inte lika välkänt som de vanliga formerna av damböndsöppningarna. Om det är sunt eller inte återstår ännu att bevisa. Dess goda sidor är att det håller centrum intakt utan att skapa någon särskild svaghet, och att det ger gott om tillfällen till djupa och dolda manövrer. Nackdelen är den långa tid det tar för svart att utveckla sitt spel. Det är naturligt att anta att vit kommer att använda den tiden till att förbereda ett väl genomtänkt angrepp, eller att han kommer att använda sitt utvecklingsförsprång till att faktiskt förhindra svarts fullständiga utveckling, eller, om det inte lyckas, till att skaffa sig någon bestämd materiell fördel.

10.h3 Lh5 11.dxe5 dxe5 12.Se4.

Ställningen efter 12.Se4.

▶ StudieAnalysbräde

12...Sxe4.

Ett mycket allvarligt misstag. Jag övervägde att rockera, vilket var det rätta draget, men avstod eftersom jag var rädd att vit genom att spela 12...O-O-O 13.Lxf6 gxf6 14.Sg3 Lg6 15.Sf5 skulle få en vunnen ställning inför slutspelet. Vare sig det var rätt eller fel visar detta hur nära alla delar av partiet hänger samman, och följaktligen hur den ena påverkar den andra.

13.Lxe7 Kxe7 14.Lxe4 Lg6.

Inte bra. Det naturliga och riktiga draget hade varit ...Se6, för att föra in alla de svarta pjäserna i spel. ...Lxf3 direkt var också bra, eftersom det hade lättat trycket mot svarts e-bonde och samtidigt förenklat spelet.

Här ser man hur underlåtenhet att följa de elementära logiska skäl som styr varje given ställning ofta försätter spelaren i svårigheter. Jag påverkades utan tvivel i mitt val av drag av rädslan för Lf5, som var ett mycket hotfullt drag.

15.Dc4 Se6 16.b4 Dc7 17.Lxg6 hxg6 18.De4 Kf6.

Ställningen efter 18...Kf6.

Analysbräde

19.Td3.

19.h4, följt av g4, hade kanske varit ett kraftfullare sätt att föra angreppet. Svarts svaga punkt är otvivelaktigt bonden på e5, som han är tvungen att försvara med kungen. Textdraget syftar till att dubblera tornen, med det slutliga målet att placera ett av dem på d6, understött av en bonde på c5. Svart skulle bara kunna stoppa detta genom att spela ...c5, vilket skulle skapa ett "hål" på d5, eller genom att spela ...b6, vilket skulle binda den svarta damen vid försvaret av c-bonden lika väl som av e-bonden, som hon redan försvarar. Svart kan dock bemöta allt detta genom att erbjuda tornbyte, vilket omintetgör vits planer. Av detta skäl framstår 19.h4 som det rätta sättet att föra angreppet.

19...Tad8 20.Tad1 g5.

Detta drag förbereder ...g6, som skulle göra svarts ställning säker. Olyckligtvis för svart genomförde han inte sin ursprungliga plan.

21.c4 Txd3.

21...g6 skulle ha gett svart ett fullständigt säkert parti.

22.Txd3 Td8.

Ett mycket allvarligt misstag, som förlorar en bonde. 22...g6 var det rätta draget och skulle ha gett svart ett mycket bra parti. Om det skulle komma till ett enkelt slutspel skulle den svarta kungens ställning faktiskt vara en fördel.

23.Txd8 Sxd8.

Ställningen efter 23...Sxd8.

Analysbräde

24.h4.

Detta vinner en bonde, som snart ska visa sig. Svart kan inte svara 24...Se6 på grund av 25.hxg5+ Sxg5 26.Dh4, som vinner springaren.

24...gxh4 25.Dxh4+ Ke6 26.Dg4+ Kf6 27.Dg5+ Ke6 28.Dxg7 Dd6 29.c5 Dd5 30.e4! Dd1+ 31.Kh2 f6 32.Dg4+! Ke7 33.Sxe5 Dxg4 34.Sxg4 Se6 35.e5 fxe5 36.Sxe5 Sd4.

Partiet fortsatte ytterligare några drag, och eftersom det inte fanns något sätt att motverka framryckningen av vits två fribönder gav svart upp.

Spela igenom partiet

▶ Studie

← Parti 2 · Parti 4 →