Parti 1. F.J. Marshall–J.R. Capablanca
Damgambit avslaget. Match Marshall–Capablanca, 1909. Resultat 1-0.
Match, 1909. Vit: F.J. Marshall. Svart: J.R. Capablanca.
1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 Sf6 4.Lg5 Le7 5.e3 Se4.
Jag hade spelat detta försvar två gånger tidigare i matchen med goda resultat, och fastän jag förlorade det här partiet fortsatte jag att spela det ända till det allra sista partiet, då jag ändrade taktik. Skälet var min totala okunnighet om de olika varianterna i denna öppning, i kombination med att jag visste att dr E. Lasker hade haft framgång med det mot Marshall själv 1907. Jag tänkte att eftersom dr Lasker hade spelat det så ofta måste det vara bra. Syftet är att byta av ett par pjäser och samtidigt skapa en ställning full av möjligheter och med lovande utsikter till framgång när slutspelsstadiet väl nås. Enligt allmänna principer borde det vara fel, eftersom samma springare flyttas tre gånger i öppningen, även om det innebär avbyte av två pjäser. I själva verket ligger svårigheten i denna variant, liksom i nästan alla varianter av damgambiten, i den långsamma utvecklingen av svarts damlöpare. Huruvida denna variant kan spelas utan risk eller inte är dock en fråga som ännu inte är avgjord, och den ligger utanför ramen för denna bok. Jag kan tillägga att jag för närvarande föredrar ett annat utvecklingssystem, men det är inte otänkbart att jag någon gång återvänder till denna variant.
6.Lxe7 Dxe7 7.Ld3.
7.cxd5 är att föredra, av skäl som vi snart ska se.
7...Sxc3 8.bxc3 Sd7.
Nu vore ...dxc4 ett bättre sätt att utveckla spelet. Tanken är att efter 8...dxc4 9.Lxc4 b6, följt av ...Lb7, skulle svarts löpare få ett kraftfullt verkningsfält. För denna variant, se matchens elfte parti.
9.Sf3 O-O.
Nu skulle 9...dxc4 10.Lxc4 b6 inte längre vara bra, eftersom 11.Lb5 skulle förhindra ...Lb7 på grund av Se5.
10.cxd5 exd5 11.Db3 Sf6 12.a4 c5.
Spelat i avsikt att skaffa majoriteten av bönder på damflygeln. Det är ändå tveksamt om detta drag är bra, eftersom det på sätt och vis splittrar svarts bönder på damflygeln. Det säkrare förfarandet hade varit att spela ...c6.
13.Da3 b6.
Detta utsätter svart för ytterligare angrepp genom a5, utan någon kompensation. Om jag hade fått den här ställningen i dag skulle jag helt enkelt spela 13...Te8. Efter 14.Dxc5 Dxc5 skulle då följa, och jag tror att svart skulle återvinna bonden. Om vit i stället spelade 14.dxc5, skulle ...Lg4 ge svart ett utmärkt parti.
14.a5 Lb7 15.O-O Dc7 16.Tfb1 Sd7.
Svarts ställning var dålig och kanske förlorad i alla händelser, men textdraget gör saken värre. Jag såg faktiskt aldrig vits svar Lf5. Det föll mig inte ens in att det hotade. Svarts bästa drag hade varit 16...Tfb8. Om det förlorar, så förlorar varje annat drag också.
17.Lf5 Tfc8.
Från ont till värre. ...Sf6 erbjöd det enda hoppet.
18.Lxd7 Dxd7 19.a6 Lc6 20.dxc5 bxc5 21.Dxc5 Tab8.
Partiet var förlorat. Det ena draget var lika bra som det andra.
22.Txb8 Txb8 23.Se5 Df5 24.f4 Tb6 25.Dxb6!, och svart gav upp.
Naturligtvis hade 25.Sxc6 Tb1+ lett till remi. Textdraget är vackert och avslutar snabbt. Ett välspelat parti från Marshalls sida.