Parti 6. O. Chajes–J.R. Capablanca
Franskt parti. Rice Memorial, 1916. Resultat 1-0.
Rice Memorial-turneringen, 1916. Vit: O. Chajes. Svart: J.R. Capablanca.
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Sf6 4.Lg5 Lb4.
Av alla varianter i Franskt parti tycker jag bäst om den här, eftersom den ger svart större chanser att ta initiativet.
5.e5.
Även om jag anser att 5.exd5 är det bästa draget finns det mycket som talar för detta drag — men inte för varianten som helhet, som vit valde i detta parti.
5...h6 6.Ld2 Lxc3 7.bxc3 Se4 8.Dg4 Kf8.
Alternativet, ...g6, lämnar svarts kungsflygel mycket svag. Genom att spela h4 skulle vit tvinga svart att spela ...h5, och senare, när vits löpare gått till d3, skulle den försvagade g-bonden vara hotad. Med textdraget avstår svart från att rockera men vinner tid för ett angrepp mot vits centrum och damflygel.
9.Lc1 c5.
Hotar ...Da5 och stoppar därmed vits hot La3. Det visar att vits senaste drag var en fullständig tidsförlust och bara försvagade hans ställning.
10.Ld3 Da5 11.Se2 cxd4 12.O-O dxc3 13.Lxe4 dxe4 14.Dxe4 Sc6.
Svart har kommit ur öppningen med en bonde mer. Hans utveckling har dock blivit något lidande, och det finns olikfärgade löpare, så det kan ännu inte sägas att svart har ett vunnet parti. Men han har förvisso den bättre ställningen, eftersom han, förutom att ha en bonde mer, hotar vits e-bonde, som naturligtvis måste försvaras, och det ger honom i sin tur tillfälle att placera sin springare på d5 via e7. När den svarta springaren väl står på d5 kommer löparen att utvecklas till c6 via d7 så snart tillfälle ges, och det blir då svart som har initiativet och följaktligen kan bestämma partiets förlopp.
15.Td1.
För att förhindra ...Se7, som skulle besvaras med Sxc3, eller ännu hellre med La3. Draget är dock strategiskt fel, eftersom vit genom att föra sina pjäser till damflygeln förlorar varje chans han kunde ha haft till ett beslutsamt angrepp på kungsflygeln innan svart hunnit förbereda sig ordentligt för det.
15...g6 16.f4 Kg7 17.Le3.
Bättre hade varit a4, för att kunna spela La3. Den vita löparen skulle stå mycket bättre på den öppna diagonalen än här, där den verkar rent defensivt.
17...Se7 18.Lf2 Sd5.
Denna springare förlamar fullständigt angreppet, eftersom den dominerar hela situationen och det inte finns något sätt att fördriva den. Bakom den kan svart i lugn och ro utveckla sina pjäser. Partiet kan nu sägas vara strategiskt vunnet för svart.
19.Td3 Ld7 20.Sd4 Tac8 21.Tg3 Kh7 22.h4 Thg8 23.h5 Db4.
För att binda springaren och vara beredd att gå tillbaka till antingen e7 eller f8. Också för att förhindra Tab1. I själva verket är nästan alla dessa försiktighetsåtgärder onödiga, eftersom vits angrepp inte uträttar något. Svart borde förmodligen ha lämnat alla dessa överväganden därhän och nu spelat ...Da4, för att följa upp med ...f5, som han gjorde senare men under mindre gynnsamma omständigheter.
24.Th3.
24...f5.
Inte det bästa, som vit snart ska bevisa. ...Df8 hade undvikit allt, men svart vill genast ta initiativet och kastar sig in i förvecklingar. Som snart ska visa sig är draget dock inte på något sätt förlorande.
25.exf6 Sxf6 26.hxg6+ Txg6.
27.Txh6+.
Detta vinner damen.
27...Kxh6 28.Sf5+ exf5 29.Dxb4.
Ställningen ser ytterst intressant ut. Jag trodde att det skulle vara möjligt att få till ett sådant angrepp mot den vita kungen att han inte skulle kunna hålla stånd särskilt länge till, men jag hade fel — såvida det inte hade kunnat göras genom att först spela ...Lc6, som tvingar fram g3, och sedan spela ...Kh5. Jag följde en liknande plan, men förlorade ett mycket viktigt tempo genom att spela ...Tcg8, vilket gav vit tid att spela Td1. Jag är dock övertygad om att ...Lc6 direkt var det rätta draget. Vit skulle tvingas spela g3, och svart skulle svara antingen med ...Kh5, som redan antytts, vilket ser bäst ut (planen är naturligtvis att spela ...Th8 och följa upp med ...Kg4 med mattot, eller något annat drag efter omständigheterna; i vissa fall är det naturligtvis bättre att först spela ...Kg4), eller med ...Se4, som åtminstone ger honom remi. Det finns så många möjligheter i denna ställning att det vore omöjligt att ge dem alla. Det är väl värt läsarens tid att noggrant gå igenom de spelvägar som antytts ovan.
29...Tcg8.
Som sagt var ...Lc6 det bästa draget.
30.g3 Lc6 31.Td1 Kh5.
Planen är naturligtvis, som förklarats ovan, att i rätt tid gå till g4 och hota matt på h1, men nu är det för sent, eftersom det vita tornet hunnit fram i tid för att förhindra manövern. I stället för textdraget borde svart därför ha spelat ...Se4, som skulle ha gett honom åtminstone remi. Efter textdraget vänds rollerna. Det är nu vit som har övertaget och svart som får kämpa för remi.
32.Td6 Le4.
...Se4 var fortfarande det rätta draget, och förmodligen svarts sista chans att hålla remi mot vits bästa spel.
33.Dxc3 Sd5 34.Txg6 Kxg6.
34...Sxc3 35.Txg8 Sxa2 var inte bättre.
35.De5 Kf7 36.c4 Te8 37.Db2 Sf6 38.Ld4 Th8 39.Db5 Th1+ 40.Kf2 a6 41.Db6 Th2+ 42.Ke1 Sd7 43.Dd6 Lc6 44.g4 fxg4 45.f5 Th1+ 46.Kd2 Ke8 47.f6 Th7 48.De6+ Kf8 49.Le3 Tf7 50.Lh6+ Kg8.
De flesta spelare undrar säkert, liksom åskådarna gjorde, varför jag inte gav upp. Skälet är att jag, fastän jag visste att partiet var förlorat, hoppades på följande variant, som Chajes var mycket nära att spela: 51.Dxg4+ Kh7 52.Dh5 Txf6 53.Lg5+ Kg7 54.Lxf6+ Kxf6, och även om vit har ett vunnet parti är det inte på något sätt lätt. Om läsaren inte tror det kan han ta de vita pjäserna mot en mästare och se vad som händer. Min motståndare, som bestämt sig för att inte ta några risker, spelade 51.Lg7 och vann till slut, som visas nedan.
51.Lg7 g3 52.Ke2 g2 53.Kf2 Sf8 54.Dg4 Sd7 55.Kg1 a5 56.a4 Lxa4 57.Dh3 Txf6 58.Lxf6 Sxf6 59.Dxg2+ Kf8 60.Dxb7, och efter ytterligare några få drag gav svart upp.
Ett mycket fint parti från Chajes sida från drag 25 och framåt, för medan svart, som hade den bättre ställningen, missade flera chanser, missade vit, å andra sidan, ingen.