Parti 4. J.R. Capablanca–E.A. Snosko-Borovskij

Franskt parti. S:t Petersburg, 1913. Resultat 0-1.

S:t Petersburg, 1913. Vit: J.R. Capablanca. Svart: E.A. Snosko-Borovskij.

1.d4 e6 2.e4 d5 3.Sc3 Sf6 4.Lg5 Lb4.

Detta utgör McCutcheonvarianten. Den syftar till att ta initiativet från vit. I stället för att försvara sig gör svart en motdemonstration på damflygeln. Den leder till mycket intressanta partier.

5.exd5.

När detta parti spelades var varianten 5.e5 på modet, men jag ansåg då, liksom jag gör nu, att textdraget är starkare.

5...Dxd5.

Detta anses vara bättre än ...exd5. Syftet är, som jag sa tidigare, att ta initiativet från vit genom att splittra vits damflygel. Vit får dock mer än riklig kompensation genom att bryta upp svarts kungsflygel. Man kan slå fast som en öppningsprincip att uppbrytningen av kungsflygeln är av större betydelse än motsvarande på damflygeln.

6.Lxf6 Lxc3+ 7.bxc3 gxf6 8.Sf3 b6.

Svarts plan i denna variant är att placera sin löpare på den långa diagonalen för att senare, i samverkan med tornens verkan längs den öppna g-linjen, kunna göra ett våldsamt angrepp mot vits kung. Man räknar naturligtvis med att vit ska rockera kort på grund av det sönderslagna tillståndet hos hans bönder på damflygeln.

9.Dd2 Lb7 10.Le2 Sd7 11.c4 Df5 12.O-O-O.

En originell idé, tror jag, spelad första gången i en liknande ställning i ett parti mot mr Walter Penn Shipley från Philadelphia. Min tanke är att eftersom det inte finns någon svart svartfältslöpare, och eftersom svarts pjäser har utvecklats med sikte på ett angrepp på kungsflygeln, blir det omöjligt för svart att dra nytta av den vita kungens till synes oskyddade ställning. Två möjligheter måste övervägas. För det första: om svart rockerar långt, som i detta parti, är det uppenbart att det inte finns någon fara för angrepp. För det andra: om svart rockerar kort börjar vit angreppet först och utnyttjar den svarta damens besvärliga placering. Utöver textdragets anfallsmöjligheter för vit med ett enda drag sin kung i säkerhet och ett av sina torn i spel. På så sätt vinner han flera drag — "tempon", som de kallas — som han kan använda till att genomföra vilken plan han än vill utveckla.

12...O-O-O 13.De3 Thg8 14.g3 Da5.

Otvivelaktigt ett misstag, som förbiser vits fina svar, men en noggrann granskning visar att vit redan har den bättre ställningen.

15.Td3 Kb8 16.Thd1 Df5.

Ställningen efter 16...Df5.

▶ StudieAnalysbräde

17.Sh4.

Detta drag har kritiserats eftersom det ställer springaren utanför spelet under några drag. Men genom att tvinga fram ...Dg5 vinner vit ett mycket viktigt tempo med f4, som inte bara befäster hans ställning utan också driver bort damen och för stunden ställer den utanför spelet. Damen är förvisso långt mer värd än springaren, för att inte tala om den vunna tiden och den handlingsfrihet som därigenom uppnås för vits viktigare pjäser.

17...Dg5 18.f4 Dg7 19.Lf3.

I sådana ställningar är det i allmänhet mycket fördelaktigt att bli av med den svarta löpare som kontrollerar a6 och c6, som utgör "hål" för vits pjäser. Löparen har i sådana ställningar mycket stort försvarsvärde, därav fördelen med att bli av med den.

19...Tge8 20.Lxb7 Kxb7 21.c5 c6.

Vit hotade c6+.

22.Sf3 Df8.

För att hindra springaren från att gå till d6 via d2 och e4 eller c4. Det är självklart att vit har en stor ställningsfördel.

Ställningen efter 22...Df8.

Analysbräde

23.Sd2.

Jag hade övervägt 23.Tb3, som var det rätta draget, men avstod från det eftersom det verkade för långsamt och jag tyckte att det i en sådan ställning måste finnas något snabbare sätt att vinna.

23...bxc5 24.Sc4.

24.Se4 eller 24.Sb3 hade lett till ett slutspel som var fördelaktigt för vit.

24...Sb6 25.Sa5+ Ka8 26.dxc5 Sd5 27.Dd4 Tc8.

Om 27...Tb8 28.Sxc6 Tbc8 29.Sxa7 och vinner.

Ställningen efter 27...Tc8.

Analysbräde

28.c4.

28.Sc4 var det rätta draget. Jag letade dock fortfarande efter "den stora kombinationen" och trodde att den bonde jag senare skulle få på d6 skulle vinna partiet. Svart förtjänar stor beröm för hur han förde detta ytterst svåra försvar. Han kunde lätt ha gått fel hur många gånger som helst, men från drag 22 och framåt spelade han alltid det bästa draget.

28...e5! 29.Dg1 e4 30.cxd5 exd3 31.d6 Te2 32.d7 Tc2+ 33.Kb1 Tb8+ 34.Sb3 De7.

Ställningen efter 34...De7.

Analysbräde

35.Txd3.

Ställningen är ytterst intressant. Jag tror att jag här förlorade min sista chans att vinna partiet, och om det är sant skulle det rättfärdiga mitt omdöme när jag i drag 28 spelade c4. Eleven kan själv undersöka vad som skulle hända om vit genast spelar 35.Dd4! Jag har gått igenom följande varianter: 35.Dd4 Txh2 (om naturligtvis 35...Txc5 vinner 36.d8=D) 36.Dxd3! Td8 37.Da6 Kb8 bäst (om 37...De4+ 38.Ka1 Kb8 39.Tb1 och vinner; originalets "Q - Q 5 ch" är ett tryckfel för ...De4+) 38.Dxc6, och vit har åtminstone remi.

35...Te2 36.Dd4 Td8 37.Da4 De4 38.Da6 Kb8.

Det finns inget att göra mot detta enkla drag, eftersom vit inte kan spela Sd4 på grund av ...Dh1, som är matt.

39.Kc1 Txd7 40.Sd4 Te1+, och vit gav upp.

En mycket intressant strid.

Spela igenom partiet

▶ Studie

← Parti 3 · Parti 5 →